Resurs- och utsläppsmässigt är hållbar konsumtion inte automatiskt rättvis, men forskningen kan visa upp orättvisorna. Som att en liten del av befolkningen står för en stor del av utsläppen. Ett exempel på hur man kan tänka kring detta är konsumtionskorridorer, en modell som definierar vad du kan konsumera som mest och som minst utan att skada andras möjligheter.
Hur jordens resurser används hänger ihop med rättvisa på flera sätt. Bland annat när det kommer till vem som har tillgång till resurser och makt över hur de används. Det kan också handla om vems perspektiv som tillåts definiera hur och varför resurser används eller vad som ens ses som en resurs (t.ex. djur eller ekosystem). Miljöförstöring och utarmning av resurser sker ofta på bekostnad av vissa grupper av människor eller arter. Sådana orättvisor uppstår inte bara på en tid och plats, utan kan sträcka sig över långa tidsspann (t.ex. över generationer) såväl som avstånd (t.ex. mellan rika och fattiga länder eller mellan tät- och glesbefolkade områden). En annan viktig och relaterad fråga är vem, vilka och vad som erkänns som part i diskussioner om hållbar och rättvis konsumtion, och får komma till tals och ha inflytande.
Läs mer: Sustainable Consumption Corridors
What local people? Examining the Gállok mining conflict and the rights of the Sámi population in terms of justice and power
Where species don’t meet: Invisibilized animals, urban nature and city limits
Om författaren:
Vishal Parekh
Doktorand, Avdelningen för strategiska hållbarhetsstudier, KTH, Stockholm
Min forskning är inriktad på hur olika samhällsinstitutioner (ideella organisationer, företag, myndigheter) kan bidra till att uppnå hållbar matkonsumtion i Sverige. Jag är särskilt intresserad av makt, rättvisa och hur olika intressen och logiker påverkar omställningsprojekt.
parekh@kth.se
+46 8 790 8613