Många bryr sig men känner uppgivenhet och att de har begränsad möjlighet att handla. Det är inte så konstigt när vi tenderar att fokusera på vad vi kan göra i egenskap av individuella konsumenter. Forskningen (t.ex. The high price of materialism [40], se en sammanfattande video [41]) visar på att de materialistiska strävanden som kännetecknar status quo och att ”inte bry sig” underminerar både vårt kollektiva och individuella välmående. Det har en negativ påverkan på våra relationer, vilket gör att vi känner oss mer osäkra, oroliga och otrygga. Att fortsätta ”bry sig”, och agera i enlighet med det, stärker istället kapaciteten för kollektiv handling samtidigt som det kan bidra till att du upplever meningsfullhet, gemenskap och hopp (här brukar man prata om ”aktivt hopp”). Hopplöshet är smittsamt, men det är hopp också!
Om författaren:
Hanna Eggestrand Vaughan
Doktorand, Institutionen för samhällsplanering och miljö, KTH Royal Institute of Technology
Jag är doktorand med koppling till programmet och forskar på hur värderingar relaterar till idéer om vad hållbar konsumtion är och hur det kan uppnås. Om vissa värderingar genomsyrar och formar mindre miljöbelastande konsumtionspraktiker, hur kan denna insikt användas för att utforma policy som främjar sådana värderingar och därmed möjliggör mer långtgående hållbarhetsomställningar?
hannaegg@kth.se
